15 år sedan

Ja det är så lång tid sen jag sist åkte skidor och nu har det återigen hänt. Förutom det uppenbara att jag hade det enormt trevligt med sjukt bra sällskap så är det skidåkningen som kommer hamna i fokus här.

Ja sist jag åkte var jag 16 år gammal(tror jag) och åkte med min gymnasieklass till Trysil. Visst det var trevligt men jag skulle inte kalla mig något proffs på skidor efter det. Ja jag har åkt en gång på högstadiet och en gång 1990 i Romme, men det räknar jag inte ens med.

Ja upp i liften bar det och ner mot någon trollstig. Trollstig är då en bana som barn själva gjort genom att åka lika mycket i skogen som i backen. Dum som man är så skulle man ju testa barnens sidospår som givetvis slutade i ett par vurpor. Att jag också krockade med trollhuset med pannan först var väl bara att räkna med. Ja efter ett par timmar åkning var det paus och sen dags för nästa backe. Dvs Tandådalen och världscupbacken. Nej jag är inte tillräckligt bra för att åka i den eg och därav började jag och Annapanna i lite lättare backar som jag givetvis tyckte var lätt som en plätt. Störsk efter de "lätta" backarna så ville jag tersta den största och brantaste.

Uppifrån toppen såg det faktiskt rätt oki ut förutom att det stog eller låg folk i vägen överallt och min nivå vad gäller att svänga är inte den bästa när det kommer till isbeklädda stup...

Ja det började bra med några hopp i sidledd tills jag tappade fästet o gled en bit istället. Jahopp...tänkte jag och ställde mig upp för att sekunden senare flyga en bit och sen glida nedför halva backen dels på mage, dels på rygg och lite rullningar med både skidor på och sedan utan då de flög av. Ska vara ärlig och säga att jag var lite orolig då det gick fort nedför utan att jag fick stopp på mig själv...

Jag var väl ganska nöjd med att inte slagit ihjäl mig själv och åkte lite mindre störsk nedför resten utav backen. Jag var dock inte nöjd utan att ha fått ett par bra åk i kroppen innan dagen var slut. Jag svischade ner för backarna graciöst de resterande åken i såväl svarta som blå backar.

Ja med fjällfika i form utav kaffekarlsson(lite likör o sprit i kaffe med grädde på), underbart sällskap, backar att fajtas med så var det helt enkelt underbart att åka till fjällen även om visiten var lite kort. (ja jag har sjukt ont i kroppen idag)

Jag vet inte om jag bör nämna det men jag hatar folk som kör som idioter, och det fanns gott om dom på väg hem ifrån sälen. Varför i helvete flyttar man inte sin bil lite åt sidan om man iaf tänkt o puttra i 70 hela vägen hem för???? Ja ett par tutor, 2163 svordomar senare kom jag hem iaf. Det är inte mitt fel att jag får lov att köra som en idiot! Flytta för fan på era bilar lite nästa gång så slipper jag jag nästan köra på er!!





Dagens minnesanteckning: Åka fler gånger till sälen! :D

Vuxendamp AB

Jag har kommit på att jag är som en ajfån... Jag kan vara sjuhelvetes effektiv och kreativ fast bara i korta stunder sen tröttnar jag och måste ladda om batteriet.

Jag kan sätta igång med nya projekt med tysk effektivitet, men tar dom för lång tid att slutföra är det kört. Jag har ju löst detta dilemma med att jag hellre kör till stället där jag ska göra något eller skriva på något istället för att skicka brev. Brev = för många moment som man inte kan göra direkt. Man ska skriva, sen posta. Jag ringer alltid hellre än mailar. inte för att det nödvändigtvis tar längre tid med mail(snarare tvärtom många gånger) men för att jag vet att jag får svar direkt på min fråga och kan få ev följdfrågor som dyker upp besvarade direkt.

Jag hatar att vänta! Det är kanske lite därför jag alltid kommer så innihelvete precis i tid också. Min tidsräkning är ju inte heller som andras har jag märkt. Jag räknar den faktiska tiden saker tar i sekunder och räknar inte med dötiden.

Jag är förjävla lat och stolt över det också. Jag behöver vara det och få vila för att kunna fungera. Det tar en massa energi att ha min "sjukdom". Men jag ser det som något possitivt med lata människor för dom tar sig tid att få bara vara och tar hand om sig själva på så sätt.

Jag önskar bara att jag var lite bättre på att själv få välja när jag får vara lat och när min energi sprudlar...Men men, man kan inte få allt här i livet som någon vis person (säkerligen någon grek) för länge sedan sa. Jag får helt enkelt leva med mig själv och tycker faktiskt på något outgrundligt vis om mig själv för att jag är just jag.





Dagens minnesanteckning: Ge mig själv mer beröm!

Hur arg får man bli

Nu har jag vart iväg på lite kul grejer igen. Den här gången blev det Bandy som fick bli min idrottsgren att beskåda. Jag kan börja från början och tala om att jag tycker bandy är bajstråkigt och man ser inte ens bolllen, och jag inte ens kan reglerna eller namnet på en enda spelare.

Ja då var det bara att välja lag. Sandviken eller Bollnäs... Ja valet blev lätt. De fina färgerna och faktumet att stackars Bollnäs inte har något annat än sin bandy att roa sig med fick bli "mitt" lag. Fanatisk supporter som jag är så kollade jag ju givetvis ut att jag hade en bra matchutstyrsel. Dvs en t-shirt o hjuvtröja i rätt färger.

Tydligen räckte det med färgerna för att folk skulle se att jag var Bollnässuporter redan i matpausen innan matchen i Uppsala. Jag kanske ska lägga till här att min biljett var mitt ibland de mest inbitna av Sanvikenfans och på "deras" sektion på läktaren.

Väl vid match var det som tur var 3 andra som också fått biljetter på "fel" läktare så vi hade en egen liten hejarklack mitt i havet av svartklädda överförfriskade gubbar som mest skrek att domaren var en fitta eller något annat otrevligt att skylla på för att Sandviken helt enkelt var urdåliga. Jag måste säga att det faktiskt var ganska gemytligt trots dessa puckon som stod och skrek. "Mitt" lag spelade ju trots allt bra och ledde komfortabelt efter en halvlek.

Den sista halvan av matchen hade tyvärr de svartklädda klumpedunsarna på isen en väldig massa tur och lyckades med ett felskott som styrdes in på en försvarare få vinna. Jahopp, jaja tänkte jag, visst kan man vinna även fast man är sämre ibland. Ska jag vara ärlig bryr jag mig ju inte ett smack om bandy egentligen, men jag blev lite medryckt av stämningen.

Vad jag däremot mest förvånades av under matchen var hur vuxna människor blev rasande och kallade domaren för jävla fitta eller bara stod och såg ut som dom ville döda någon bara dom råkat säga ett enda ord till dom. Kan man verkligen bli förvandlad till en komplett jubelidiot och vilja slåss bara för att någon har en annan färg på tröjan eller att en domare gör en bedömning att någon begått ett fel på planen? Går det inte lite långt då... Det är trots allt bara en sport. Dessutom en kall sport man inte ens ser bollen på eller spelarna ens är kända i. Ja det var troligtvis den sista bandymatch jag tittat på, om det inte är så att mitt kära Bollnäs går till final mot de svarta turjönssarna nästa år igen. Då blir det med full mundering och kanske då också mitt i fel läktare :D



Dagens minnesanteckning: Köpa en triss, även jag kanske kan ha tur idag

Ska snart börja...

Hur kan man vara så kass som jag är på att sätta igång med saker i tid egentligen?? Det värsta är när jag själv trott att det ska bli ändring den HÄR gången. Men lik förbannat sitter jag kl 04:00 och förbereder min presentation av ledarskap som ska göras kl 09 på morgonen sen.

Jag hade under dagen så ofantligt gott om tid och sen vips så försvann hela dagen. Jag hade en fika kl 10 på morgonen och sen en lunch att göra sen var hela dagen öppen för plugg. Men vad händer... Jo, jag fikar till lunch sen iväg till ica för att sen åka och handla däck med min svåger för att sen skjutsa honom till ludvika och sen lite lek med mitt gudbarn och sen vips var det kväll och dags att laga mat(nej jag lagar inte mat, men jag kallar att koka korv för matlagning), sen efter maten lite vila innan BB(Big brother) sen somnade jag en liten trudelutt och i ärlighetens namn undvek jag väl skoluppgiften lite med flit då också. Vid 04 tiden sen tog jag mig i kragen och skrev upp stödord och övade mig på vad som skulle bli sagt en kort stund innan jag ansåg mig kunna det som flytande vatten.

Tacka fan för att jag är lättlärd och har bra minne för jag borde nog ha kollat lite mer på skiten kanske. Men det gick över förväntan iaf(ja jag är stolt över mig själv). Jag lovade mig själv dyrt och heligt att bättra mig tills nästa gång(som vanligt) men jag är skeptisk om jag kommer kunna hålla det den här gången heller.

Sa jag att jag fått min AJFÅN!!! Ja jag har fixat med appar och lekt till ve och förbannelse. Tyvärr hade jag tusen andra saker att göra än fira dagen D, men jag får väl fira nu istället med lite fun light och en dammsugare.





Dagens minnesanteckning: Organisera mig själv mer.

Sakna en möbel...

Jag blir av med mitt röda bord idag då jag skaffat ett nytt. Jag kommer sakna det, är jag knäpp då? Hur kan man sakna en träkonstruktion. Kanske beror det på alla timmar jag la ner på att få det fint i den lysande röda färg jag själv valt, eller faktumet att jag var helt ensam om att ha just ett sånt bord i den färgen. Ja det stämmer jag gillar att vara lite annorlunda och inte ha allt lika som alla andra har. 

Jag tycker ju givetvis mitt nya bord är snyggare och lägenheten ser fan så mycket lyxigare ut nu, men ändå, jag kan inte låta bli o känna mig en smula nedstämd att det lämnar mig nu.

Dagens minnesanteckning: Försöka glömma det röda fina bordet!

Fredag i janteland

ICA

Jahopp då var det fredag igen och tydligen ska alla handla på ICA-maxi, äta tacos och mysa idag. Jag har nog aldrig i hela mitt liv jobbat måndag till fredag så jag vet inte riktigt vad det innebär med fredagsmys. Jag brukar komma på att det är fredag då ICA-maxi har 10ggr så mycket folk i butiken som i vanliga fall och alla har tagit med sig sina barn som springer runt o skriker om allt dom vill att föräldrarna ska handla åt dom. Varför gör alla så egentligen? Varför torsdagshandlar folk inte eller handlar lite då och då istället. Jag älskar och småhandla. Dels för att jag slipper få ågren för att det kostade så jävla mycket med mat och dels för att min frys inte rymmer så jävla mycket mat.

Om jag ska va ärlig tycker jag nog att det är trevligt och strosa runt i affären och fundera lite på vad som skulle va gott och få med sig hem. Jag vägrar också att skaffa en sån där "blipp". Inte för att jag är teknikfientlig utan rätt och slätt för att jag aldrig skulle kunna komma ihåg att blippa alla varor som jag stoppar ner i påsen. Men jag förundras lika mycket varje gång över fenoment med att alla ska handla just på fredagar. Varför alla sen dessutom drabbats av tacohysteri vet jag inte heller men det är alltid lika kul att se alla vagnar eller korgar fullproppade med pitabröd, tacosåser köttfärs och andra tillbehör i vanligtvis röda färger.

Varför kallar folk det sen för fredagsmys. Att proppa sig full med santa maria produkter och sen säkerligen en massa chips och titta på dansprogram på 4an som man sen somnar till, är det verkligen mys? Att bara sitta och prutta högt ikapp i soffan har till och med blivit att kallas soffmys numera.

Kan inte folk börja kalla det för pruttfredag eller trängaspåicadagen och inse att man inte myser bara för att man sitter mer än en person i soffan samtidigt.



Dagens minnesanteckning: Försöka komma ihåg när det är fredag så jag kan undvika att handla då

Kriget fortsätter

Idag vann kylan. Jag ville åka skridskor men blåsten satte stopp. Jag leder än då jag varit ute fler gånger utan att frysa än jag stannat hemma. Enligt min räkning står det nu 4-2 till Christer vs kylan!






Dagens andra minnesanteckning: Fortsätta kriga imorgon!

Väntar och väntar!

På måndag smäller det, det är stora dagen D! Nej jag ska inte gifta mig, få barn eller annan sak jantesvensken anser vara det största som finns, nej utan på Måndag kommer jag kunna använda min AJFÅN!

Ja jag lider nu av att se den ligga i sin kartong färdigladdad i över 12 timmar redo för att användas direkt. Undrar vad jag kommer göra först. Kanske skaffa någon onödig app, eller bara surfa in på någon tråkig sida. 

Nedräkningen har börjat, 4 dagar kvar...

(Sa jag att jag redan köpt ett fodral till den som även funkar som plånbok)

Dagens minnesanteckning: Försöka att inte se det som något stort med en telefon...

Varför en kvinnodag...

Idag är det tydligen den internationella kvinnodagen, men menas med det egentligen. Ska man gratulera alla kvinnor idag för att dom råkade få en speciell kromosomuppsättning vi män inte fick? Ska dom gratuleras för att dom är kvinnor rätt och slätt? Jag går med på att det finns en mors dag där vi ska hedra våra mödrar samt våra fäder för att dom orkar stå ut med oss som barn, men att fira någon för att dom har en fitta istället för en kuk, nej vet du vad!

Räcker det inte med att ni slipper byta däck o olja på era bilar, få åka billigare taxi, få gratisdrinkar i barer, slippa betala notor på dejter osv. Jag ger mig fan på att det där lilla lönegapet som fattas mellan män och kvinnor kompenseras med allt tjejer slipper betala för. Jag gör det gärna dessutom. Jag tycker det är helt oki när män är män och kvinnor är kvinnor. Jag öppnar gärna dörrar, bjuder på middagar eller byter däck på era bilar, men då vill jag slippa höra gnäll om att det är synd om kvinnor.

"Vi tjänar mindre" Buhuhu. Jag jobbar mestadels med kvinnor och tjänar fan inte mer än kvinnorna på min arbetsplats. Tjejerna i skolan lät inte mindre än pojkarna eller tog mindre plats, de fick om något högre betyg inte lägre...

Ja för att sammanfatta, jag hatar allt gnäll. Inse att vi har samma mänskliga rättigheter och skyldigheter men är olika och vi bör kanske bejaka olikheterna istället. Om det ska finnas en speciell dag så kalla den då för internationella mänsklighetsdagen där alla människor kan få firas! Ja må vi alla leva!



Dagens minnesanteckning: Aldrig kalla mig för feminist, men humanist.

Tidsoptimist javisst!

Många ser det nog som en dålig egenskap... Men inte jag, icke sa nicke! Alla människor jag känner och träffat på som varit tidsoptimister har även varit optimister i övrigt med. Dom har oftast varit dom som bråkat och gnällt minst på arbetsplatserna, varit dom effektivaste och börjat arbeta direkt samma sekund de dundrat in på jobbet.

Tidsfacisterna däremot dom som högt o ljudligt basunerar ut att "Jag var minsann här en halvtimme innan jag började" har i regel(undantag finns) oftast varit dom som setat längst och druckit kaffe eller tyckt att allt varit jobbigt innan dom ens börjat gjort något.

Jag är tidsoptimist och jag står för det. Jag är aldrig sen om det drabbar någon annan än jag själv, men jag trivs även med detta. Jag slipper vänta på saker och ting och tycker själv jag är sjujävla effektiv när jag gör saker. Visst önskar jag ibland jag inte hade vuxendamp och kunde planera saker bättre, men nu är inte fallet sådant och jag trivs på nått sätt med att vara jag.

Skulle jag nån gång bli chef och få anställa folk kan jag säga att de som skulle proklamera högt o ljudligt om sin punktlighet skulle då inte ha mycket att hämta hos mig.



Dagens minnesanteckning: Försöka komma ihåg vadenuvar till imorgon...

Åka på vilja

Jag sitter bekvämt i tv-soffan och slötittar på detta jättejippo dom kallar vasaloppet. Mina omedelbara tankar blir då, skulle jag klara det på ren vilja? Jag är ju en smula envis(smula är en överdrift ja) och funderar hur långt man skulle ta sig av de där 9 milen på ren tjurighet och envishet. Själv tror jag att jag faktiskt skulle klara det. Visst ett par kräkor på vägen och jag skulle nog säkert kanske krypa fram stundtals men skam den som ger sig.

Så vem vet, kanske är det jag som står där i spåret en vacker dag och ångrar bittert att jag gett mig in på skiten.




Dagens minnesanteckning: Att en vacker dag åka vasaloppet!

Så lite kan göra så mycket!

Jag kom på mig själv idag med att bli överlycklig fört det lilla. Jag fick min router att fungera igen och jag kokade perfekta ägg. Jag satt verkligen stolt o smaskade i mig äggen. Inte för rinniga och inte för hårda, de ultimata äggen.

Ibland krävs det ingen ny bil, livsomvälvande nyhet eller annat stort för att få den där härliga känslan i kroppen. Appropå inget ska jag nog nu iväg och åka skridskor och ta med lite gubbfika till isen. Tror även det kan frambringa ett lyckorus.


Dagens minnesanteckning: Uppskatta det lilla lite mer!

En Ajfån!

Nu har jag gett med mig och beställt samt fått min Ajfån. Det jävliga nu är ju att jag fått telefonen men kan inte använda den förrän om nästan 2 veckor. Fan, man känner sig som ett barn på julafton som fått världens häftigaste batteridrivna superräcerbil, men dock utan batterier.

Ja det är väl bara att sätta sig o tjura och vänta.



Dagens minnesanteckning: Glöm aldrig att köpa batterier till presenterna om jag får barn nångång!