Många ser det nog som en dålig egenskap... Men inte jag, icke sa nicke! Alla människor jag känner och träffat på som varit tidsoptimister har även varit optimister i övrigt med. Dom har oftast varit dom som bråkat och gnällt minst på arbetsplatserna, varit dom effektivaste och börjat arbeta direkt samma sekund de dundrat in på jobbet.
Tidsfacisterna däremot dom som högt o ljudligt basunerar ut att "Jag var minsann här en halvtimme innan jag började" har i regel(undantag finns) oftast varit dom som setat längst och druckit kaffe eller tyckt att allt varit jobbigt innan dom ens börjat gjort något.
Jag är tidsoptimist och jag står för det. Jag är aldrig sen om det drabbar någon annan än jag själv, men jag trivs även med detta. Jag slipper vänta på saker och ting och tycker själv jag är sjujävla effektiv när jag gör saker. Visst önskar jag ibland jag inte hade vuxendamp och kunde planera saker bättre, men nu är inte fallet sådant och jag trivs på nått sätt med att vara jag.
Skulle jag nån gång bli chef och få anställa folk kan jag säga att de som skulle proklamera högt o ljudligt om sin punktlighet skulle då inte ha mycket att hämta hos mig.
Dagens minnesanteckning: Försöka komma ihåg vadenuvar till imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar