Vuxendamp AB

Jag har kommit på att jag är som en ajfån... Jag kan vara sjuhelvetes effektiv och kreativ fast bara i korta stunder sen tröttnar jag och måste ladda om batteriet.

Jag kan sätta igång med nya projekt med tysk effektivitet, men tar dom för lång tid att slutföra är det kört. Jag har ju löst detta dilemma med att jag hellre kör till stället där jag ska göra något eller skriva på något istället för att skicka brev. Brev = för många moment som man inte kan göra direkt. Man ska skriva, sen posta. Jag ringer alltid hellre än mailar. inte för att det nödvändigtvis tar längre tid med mail(snarare tvärtom många gånger) men för att jag vet att jag får svar direkt på min fråga och kan få ev följdfrågor som dyker upp besvarade direkt.

Jag hatar att vänta! Det är kanske lite därför jag alltid kommer så innihelvete precis i tid också. Min tidsräkning är ju inte heller som andras har jag märkt. Jag räknar den faktiska tiden saker tar i sekunder och räknar inte med dötiden.

Jag är förjävla lat och stolt över det också. Jag behöver vara det och få vila för att kunna fungera. Det tar en massa energi att ha min "sjukdom". Men jag ser det som något possitivt med lata människor för dom tar sig tid att få bara vara och tar hand om sig själva på så sätt.

Jag önskar bara att jag var lite bättre på att själv få välja när jag får vara lat och när min energi sprudlar...Men men, man kan inte få allt här i livet som någon vis person (säkerligen någon grek) för länge sedan sa. Jag får helt enkelt leva med mig själv och tycker faktiskt på något outgrundligt vis om mig själv för att jag är just jag.





Dagens minnesanteckning: Ge mig själv mer beröm!