Tandläkarbesöken från helvetet!

Ja jag har ju som sagts många gånger en odiagnostiserad vuxendamp, och den gör att man brinner för saker en kort tid och sedan tröttnar. Ja så blev det även med bloggen(tillfälligt). Jag älskar ju att skriva så det är inte där felet sitter utan snarare att jag haft tusen andra saker att ordna med samtidigt.

Ja jag är ju numera en såndär sambo och förväntas väl gå på parmiddagar o annat sånt trams numera. Dock är det inte det som tagit upp min tid utan snarare min nya praktikplats jag haft i 5 av 8 veckor, och en massa annat.

MEN nu till det jag känner att jag verkligen vill skriva av mig om! Tandläkare!!! Fy faan säger jag bara.
Jag kan börja från början och säga att jag har tandläkarskräck och inte varit till tandläkaren mer än en gång på 15 år och då var det för att akut dra ut en tand... Nu efter att ha haft tandvärk i månader i olika omgångar jag dödat med diverse smärtstillande piller så var det dags att ta tjuren vid hornen och få det gjort. Det stora tandläkarbesöket jag undvikit på alla sätt som gått sedan 10års åldern.

Man får börja med att skriva in sig då man givetvis blivit utskriven från folktandvården(sekten). Sedan kommer ångesten då man ska stå och skämmas och förklara hur dålig man är på att sköta sina tänder, hur kass man är som aldrig går till tandläkaren osv innan man får dreggelskyddet på sig och nån stor sugslang så att man inte ska kunna prata innan dom får börja gräva och göra illa en i käften.

Allvarligt det är ju en förnedring utan dess like när man har 48 grejer i käften, 2 pers som pratar om vad dom ätit till lunch samtidigt som dom gräver med nån sylvass pik i käften och samtidigt har mage att fråga en dumma frågor som: -Går det bra? Klart som helvete det inte går BRA, men det GÅR... och man kan ju inte ens svara utan får gny ut sig nått mmm oavsett. Sen trots att man är domnad i hela käften och har kramp från gapandet så säger mongot att man ska gapa ännu mer. Tror dom att jag inte gapar det mesta jag kan redan för att få det gjort så fort som möjligt....

Jag har lagat 4 tänder hittills och kan säga att jag aldrig i hela mitt liv känt mig så dålig o förnedrad som efter tandläkarbesöken. Bara det att när man ska sitta och spotta efter ingreppen med totalbedövad mun. Man sitter som en mongolid och bara dregglar ut vattnet, och slemmet rinner ner på den blå haklappen man har på sig. Det värsta var nog innan ingreppen när man skulle utifrån sin ekonomi bestämma om man ska dra ut eller laga sina tänder. Ruinerad eller tandlös, vad väljer ni. Jag valde att ta nått tandläkarlån som nu tydligen finns och få skiten lagat. Men fan vilket sjukt system.

Nej jag har fått nog, jag är riktigt förbannad. Vilken annan vårdinstans får du stå och bestämma om du ska ha behandling eller bara såga av ett ben på? Jaha du har infektion i tån, vill du ha antibiotika för 4000 eller ska vi bara ta bort tån 500kr? Det är ju trots allt bara lilltån så du använder ju den eg inte, men du är trots allt ung så den har ju kosmetiskt syfte.... Så stod vi och resonerade fast om tänder.

Nej fan fan fan, inte nog med att jag setat och dregglat som ett mongo, skämt som en hund, blivit ruinerad, skändad, fått ont, svettats och haft hjärtklappning(både före under och efter) så hörde jag mig själv säga...tack, när jag gick därifrån.

Nej vart gick det fel i samhället när man ska tacka för sådant?? En vacker dag i en vackrare värld kommer någon inse att tänder är en del av den övriga kroppen och den kommer räknas som vanlig sjukvård och man kommer få det gratis. Det ska inte innebära ett psykist lidande att gå till tandläkaren!!!

Så sjukt rätt!

Jag gjorde min första praktikdag idag, och var på akuten. Den var inte min första praktik någonsin, men den första som verkligen bekräftade att jag är inne på rätt spår med min utbildning.

Jag vet inte om det är något fel på mig, men jag går verkligen igång på att det gick ett ambulanslarm och man visste att det skulle komma in en patient i nöd som vi skulle stå där och eventuellt rädda livet på. Kanske var det bara någon som behövde lite omsorg och att någon såg dem och fanns där för dem, eller så var det någon som helt lade sitt liv i våra händer.

Ja givetvis stog inte jag där med en defibrilator i högsta hugg idag, men jag var där, jag fick assistera och göra något litet som var en del av det stora hela teamet som stod där runt sängen och gjorde allt vi kunde för att lösa problemet vi hade. En UNDERBAR känsla.

Något som slig mig var att man verkligen satte sin lycka till det lilla när man var där. Att man fick ur blod ur en ven som inte gick att få blod ur eller när man äntligen fick en kateter att börja rinna som det varit stopp ur. Det var nästan så man skrek ut ett JIIPPII! Varje gång en sån liten sak inträffade. Här var det inte en ny bil eller ett husköp man fick den där underbara lyckoruskänslan utav utan att man fick fram kiss... Ja det låter kanske banalt, men det är ibland det där lilla som gör det stora.

Jag vet att jag en vacker dag kommer jobba troligtvis i en ambulans, men även intensiven eller akuten, operation kan kanske få mig till arbetsplats. Men att jag kommer göra något som snabbt och direkt gör skillnad för något det är ett som är säkert!

Imorgon gör jag praktik på ambulansen, jag ser så sjuukt mycket fram emot det. Fy fan vad skoj det ska bli.




Dagens minnesanteckning: Att tänka på att jag kan kissa själv och utbrista ett iaf litet hurra under nästa kiss.

15 år sedan

Ja det är så lång tid sen jag sist åkte skidor och nu har det återigen hänt. Förutom det uppenbara att jag hade det enormt trevligt med sjukt bra sällskap så är det skidåkningen som kommer hamna i fokus här.

Ja sist jag åkte var jag 16 år gammal(tror jag) och åkte med min gymnasieklass till Trysil. Visst det var trevligt men jag skulle inte kalla mig något proffs på skidor efter det. Ja jag har åkt en gång på högstadiet och en gång 1990 i Romme, men det räknar jag inte ens med.

Ja upp i liften bar det och ner mot någon trollstig. Trollstig är då en bana som barn själva gjort genom att åka lika mycket i skogen som i backen. Dum som man är så skulle man ju testa barnens sidospår som givetvis slutade i ett par vurpor. Att jag också krockade med trollhuset med pannan först var väl bara att räkna med. Ja efter ett par timmar åkning var det paus och sen dags för nästa backe. Dvs Tandådalen och världscupbacken. Nej jag är inte tillräckligt bra för att åka i den eg och därav började jag och Annapanna i lite lättare backar som jag givetvis tyckte var lätt som en plätt. Störsk efter de "lätta" backarna så ville jag tersta den största och brantaste.

Uppifrån toppen såg det faktiskt rätt oki ut förutom att det stog eller låg folk i vägen överallt och min nivå vad gäller att svänga är inte den bästa när det kommer till isbeklädda stup...

Ja det började bra med några hopp i sidledd tills jag tappade fästet o gled en bit istället. Jahopp...tänkte jag och ställde mig upp för att sekunden senare flyga en bit och sen glida nedför halva backen dels på mage, dels på rygg och lite rullningar med både skidor på och sedan utan då de flög av. Ska vara ärlig och säga att jag var lite orolig då det gick fort nedför utan att jag fick stopp på mig själv...

Jag var väl ganska nöjd med att inte slagit ihjäl mig själv och åkte lite mindre störsk nedför resten utav backen. Jag var dock inte nöjd utan att ha fått ett par bra åk i kroppen innan dagen var slut. Jag svischade ner för backarna graciöst de resterande åken i såväl svarta som blå backar.

Ja med fjällfika i form utav kaffekarlsson(lite likör o sprit i kaffe med grädde på), underbart sällskap, backar att fajtas med så var det helt enkelt underbart att åka till fjällen även om visiten var lite kort. (ja jag har sjukt ont i kroppen idag)

Jag vet inte om jag bör nämna det men jag hatar folk som kör som idioter, och det fanns gott om dom på väg hem ifrån sälen. Varför i helvete flyttar man inte sin bil lite åt sidan om man iaf tänkt o puttra i 70 hela vägen hem för???? Ja ett par tutor, 2163 svordomar senare kom jag hem iaf. Det är inte mitt fel att jag får lov att köra som en idiot! Flytta för fan på era bilar lite nästa gång så slipper jag jag nästan köra på er!!





Dagens minnesanteckning: Åka fler gånger till sälen! :D

Vuxendamp AB

Jag har kommit på att jag är som en ajfån... Jag kan vara sjuhelvetes effektiv och kreativ fast bara i korta stunder sen tröttnar jag och måste ladda om batteriet.

Jag kan sätta igång med nya projekt med tysk effektivitet, men tar dom för lång tid att slutföra är det kört. Jag har ju löst detta dilemma med att jag hellre kör till stället där jag ska göra något eller skriva på något istället för att skicka brev. Brev = för många moment som man inte kan göra direkt. Man ska skriva, sen posta. Jag ringer alltid hellre än mailar. inte för att det nödvändigtvis tar längre tid med mail(snarare tvärtom många gånger) men för att jag vet att jag får svar direkt på min fråga och kan få ev följdfrågor som dyker upp besvarade direkt.

Jag hatar att vänta! Det är kanske lite därför jag alltid kommer så innihelvete precis i tid också. Min tidsräkning är ju inte heller som andras har jag märkt. Jag räknar den faktiska tiden saker tar i sekunder och räknar inte med dötiden.

Jag är förjävla lat och stolt över det också. Jag behöver vara det och få vila för att kunna fungera. Det tar en massa energi att ha min "sjukdom". Men jag ser det som något possitivt med lata människor för dom tar sig tid att få bara vara och tar hand om sig själva på så sätt.

Jag önskar bara att jag var lite bättre på att själv få välja när jag får vara lat och när min energi sprudlar...Men men, man kan inte få allt här i livet som någon vis person (säkerligen någon grek) för länge sedan sa. Jag får helt enkelt leva med mig själv och tycker faktiskt på något outgrundligt vis om mig själv för att jag är just jag.





Dagens minnesanteckning: Ge mig själv mer beröm!

Hur arg får man bli

Nu har jag vart iväg på lite kul grejer igen. Den här gången blev det Bandy som fick bli min idrottsgren att beskåda. Jag kan börja från början och tala om att jag tycker bandy är bajstråkigt och man ser inte ens bolllen, och jag inte ens kan reglerna eller namnet på en enda spelare.

Ja då var det bara att välja lag. Sandviken eller Bollnäs... Ja valet blev lätt. De fina färgerna och faktumet att stackars Bollnäs inte har något annat än sin bandy att roa sig med fick bli "mitt" lag. Fanatisk supporter som jag är så kollade jag ju givetvis ut att jag hade en bra matchutstyrsel. Dvs en t-shirt o hjuvtröja i rätt färger.

Tydligen räckte det med färgerna för att folk skulle se att jag var Bollnässuporter redan i matpausen innan matchen i Uppsala. Jag kanske ska lägga till här att min biljett var mitt ibland de mest inbitna av Sanvikenfans och på "deras" sektion på läktaren.

Väl vid match var det som tur var 3 andra som också fått biljetter på "fel" läktare så vi hade en egen liten hejarklack mitt i havet av svartklädda överförfriskade gubbar som mest skrek att domaren var en fitta eller något annat otrevligt att skylla på för att Sandviken helt enkelt var urdåliga. Jag måste säga att det faktiskt var ganska gemytligt trots dessa puckon som stod och skrek. "Mitt" lag spelade ju trots allt bra och ledde komfortabelt efter en halvlek.

Den sista halvan av matchen hade tyvärr de svartklädda klumpedunsarna på isen en väldig massa tur och lyckades med ett felskott som styrdes in på en försvarare få vinna. Jahopp, jaja tänkte jag, visst kan man vinna även fast man är sämre ibland. Ska jag vara ärlig bryr jag mig ju inte ett smack om bandy egentligen, men jag blev lite medryckt av stämningen.

Vad jag däremot mest förvånades av under matchen var hur vuxna människor blev rasande och kallade domaren för jävla fitta eller bara stod och såg ut som dom ville döda någon bara dom råkat säga ett enda ord till dom. Kan man verkligen bli förvandlad till en komplett jubelidiot och vilja slåss bara för att någon har en annan färg på tröjan eller att en domare gör en bedömning att någon begått ett fel på planen? Går det inte lite långt då... Det är trots allt bara en sport. Dessutom en kall sport man inte ens ser bollen på eller spelarna ens är kända i. Ja det var troligtvis den sista bandymatch jag tittat på, om det inte är så att mitt kära Bollnäs går till final mot de svarta turjönssarna nästa år igen. Då blir det med full mundering och kanske då också mitt i fel läktare :D



Dagens minnesanteckning: Köpa en triss, även jag kanske kan ha tur idag

Ska snart börja...

Hur kan man vara så kass som jag är på att sätta igång med saker i tid egentligen?? Det värsta är när jag själv trott att det ska bli ändring den HÄR gången. Men lik förbannat sitter jag kl 04:00 och förbereder min presentation av ledarskap som ska göras kl 09 på morgonen sen.

Jag hade under dagen så ofantligt gott om tid och sen vips så försvann hela dagen. Jag hade en fika kl 10 på morgonen och sen en lunch att göra sen var hela dagen öppen för plugg. Men vad händer... Jo, jag fikar till lunch sen iväg till ica för att sen åka och handla däck med min svåger för att sen skjutsa honom till ludvika och sen lite lek med mitt gudbarn och sen vips var det kväll och dags att laga mat(nej jag lagar inte mat, men jag kallar att koka korv för matlagning), sen efter maten lite vila innan BB(Big brother) sen somnade jag en liten trudelutt och i ärlighetens namn undvek jag väl skoluppgiften lite med flit då också. Vid 04 tiden sen tog jag mig i kragen och skrev upp stödord och övade mig på vad som skulle bli sagt en kort stund innan jag ansåg mig kunna det som flytande vatten.

Tacka fan för att jag är lättlärd och har bra minne för jag borde nog ha kollat lite mer på skiten kanske. Men det gick över förväntan iaf(ja jag är stolt över mig själv). Jag lovade mig själv dyrt och heligt att bättra mig tills nästa gång(som vanligt) men jag är skeptisk om jag kommer kunna hålla det den här gången heller.

Sa jag att jag fått min AJFÅN!!! Ja jag har fixat med appar och lekt till ve och förbannelse. Tyvärr hade jag tusen andra saker att göra än fira dagen D, men jag får väl fira nu istället med lite fun light och en dammsugare.





Dagens minnesanteckning: Organisera mig själv mer.

Sakna en möbel...

Jag blir av med mitt röda bord idag då jag skaffat ett nytt. Jag kommer sakna det, är jag knäpp då? Hur kan man sakna en träkonstruktion. Kanske beror det på alla timmar jag la ner på att få det fint i den lysande röda färg jag själv valt, eller faktumet att jag var helt ensam om att ha just ett sånt bord i den färgen. Ja det stämmer jag gillar att vara lite annorlunda och inte ha allt lika som alla andra har. 

Jag tycker ju givetvis mitt nya bord är snyggare och lägenheten ser fan så mycket lyxigare ut nu, men ändå, jag kan inte låta bli o känna mig en smula nedstämd att det lämnar mig nu.

Dagens minnesanteckning: Försöka glömma det röda fina bordet!

Fredag i janteland

ICA

Jahopp då var det fredag igen och tydligen ska alla handla på ICA-maxi, äta tacos och mysa idag. Jag har nog aldrig i hela mitt liv jobbat måndag till fredag så jag vet inte riktigt vad det innebär med fredagsmys. Jag brukar komma på att det är fredag då ICA-maxi har 10ggr så mycket folk i butiken som i vanliga fall och alla har tagit med sig sina barn som springer runt o skriker om allt dom vill att föräldrarna ska handla åt dom. Varför gör alla så egentligen? Varför torsdagshandlar folk inte eller handlar lite då och då istället. Jag älskar och småhandla. Dels för att jag slipper få ågren för att det kostade så jävla mycket med mat och dels för att min frys inte rymmer så jävla mycket mat.

Om jag ska va ärlig tycker jag nog att det är trevligt och strosa runt i affären och fundera lite på vad som skulle va gott och få med sig hem. Jag vägrar också att skaffa en sån där "blipp". Inte för att jag är teknikfientlig utan rätt och slätt för att jag aldrig skulle kunna komma ihåg att blippa alla varor som jag stoppar ner i påsen. Men jag förundras lika mycket varje gång över fenoment med att alla ska handla just på fredagar. Varför alla sen dessutom drabbats av tacohysteri vet jag inte heller men det är alltid lika kul att se alla vagnar eller korgar fullproppade med pitabröd, tacosåser köttfärs och andra tillbehör i vanligtvis röda färger.

Varför kallar folk det sen för fredagsmys. Att proppa sig full med santa maria produkter och sen säkerligen en massa chips och titta på dansprogram på 4an som man sen somnar till, är det verkligen mys? Att bara sitta och prutta högt ikapp i soffan har till och med blivit att kallas soffmys numera.

Kan inte folk börja kalla det för pruttfredag eller trängaspåicadagen och inse att man inte myser bara för att man sitter mer än en person i soffan samtidigt.



Dagens minnesanteckning: Försöka komma ihåg när det är fredag så jag kan undvika att handla då

Kriget fortsätter

Idag vann kylan. Jag ville åka skridskor men blåsten satte stopp. Jag leder än då jag varit ute fler gånger utan att frysa än jag stannat hemma. Enligt min räkning står det nu 4-2 till Christer vs kylan!






Dagens andra minnesanteckning: Fortsätta kriga imorgon!

Väntar och väntar!

På måndag smäller det, det är stora dagen D! Nej jag ska inte gifta mig, få barn eller annan sak jantesvensken anser vara det största som finns, nej utan på Måndag kommer jag kunna använda min AJFÅN!

Ja jag lider nu av att se den ligga i sin kartong färdigladdad i över 12 timmar redo för att användas direkt. Undrar vad jag kommer göra först. Kanske skaffa någon onödig app, eller bara surfa in på någon tråkig sida. 

Nedräkningen har börjat, 4 dagar kvar...

(Sa jag att jag redan köpt ett fodral till den som även funkar som plånbok)

Dagens minnesanteckning: Försöka att inte se det som något stort med en telefon...

Varför en kvinnodag...

Idag är det tydligen den internationella kvinnodagen, men menas med det egentligen. Ska man gratulera alla kvinnor idag för att dom råkade få en speciell kromosomuppsättning vi män inte fick? Ska dom gratuleras för att dom är kvinnor rätt och slätt? Jag går med på att det finns en mors dag där vi ska hedra våra mödrar samt våra fäder för att dom orkar stå ut med oss som barn, men att fira någon för att dom har en fitta istället för en kuk, nej vet du vad!

Räcker det inte med att ni slipper byta däck o olja på era bilar, få åka billigare taxi, få gratisdrinkar i barer, slippa betala notor på dejter osv. Jag ger mig fan på att det där lilla lönegapet som fattas mellan män och kvinnor kompenseras med allt tjejer slipper betala för. Jag gör det gärna dessutom. Jag tycker det är helt oki när män är män och kvinnor är kvinnor. Jag öppnar gärna dörrar, bjuder på middagar eller byter däck på era bilar, men då vill jag slippa höra gnäll om att det är synd om kvinnor.

"Vi tjänar mindre" Buhuhu. Jag jobbar mestadels med kvinnor och tjänar fan inte mer än kvinnorna på min arbetsplats. Tjejerna i skolan lät inte mindre än pojkarna eller tog mindre plats, de fick om något högre betyg inte lägre...

Ja för att sammanfatta, jag hatar allt gnäll. Inse att vi har samma mänskliga rättigheter och skyldigheter men är olika och vi bör kanske bejaka olikheterna istället. Om det ska finnas en speciell dag så kalla den då för internationella mänsklighetsdagen där alla människor kan få firas! Ja må vi alla leva!



Dagens minnesanteckning: Aldrig kalla mig för feminist, men humanist.

Tidsoptimist javisst!

Många ser det nog som en dålig egenskap... Men inte jag, icke sa nicke! Alla människor jag känner och träffat på som varit tidsoptimister har även varit optimister i övrigt med. Dom har oftast varit dom som bråkat och gnällt minst på arbetsplatserna, varit dom effektivaste och börjat arbeta direkt samma sekund de dundrat in på jobbet.

Tidsfacisterna däremot dom som högt o ljudligt basunerar ut att "Jag var minsann här en halvtimme innan jag började" har i regel(undantag finns) oftast varit dom som setat längst och druckit kaffe eller tyckt att allt varit jobbigt innan dom ens börjat gjort något.

Jag är tidsoptimist och jag står för det. Jag är aldrig sen om det drabbar någon annan än jag själv, men jag trivs även med detta. Jag slipper vänta på saker och ting och tycker själv jag är sjujävla effektiv när jag gör saker. Visst önskar jag ibland jag inte hade vuxendamp och kunde planera saker bättre, men nu är inte fallet sådant och jag trivs på nått sätt med att vara jag.

Skulle jag nån gång bli chef och få anställa folk kan jag säga att de som skulle proklamera högt o ljudligt om sin punktlighet skulle då inte ha mycket att hämta hos mig.



Dagens minnesanteckning: Försöka komma ihåg vadenuvar till imorgon...

Åka på vilja

Jag sitter bekvämt i tv-soffan och slötittar på detta jättejippo dom kallar vasaloppet. Mina omedelbara tankar blir då, skulle jag klara det på ren vilja? Jag är ju en smula envis(smula är en överdrift ja) och funderar hur långt man skulle ta sig av de där 9 milen på ren tjurighet och envishet. Själv tror jag att jag faktiskt skulle klara det. Visst ett par kräkor på vägen och jag skulle nog säkert kanske krypa fram stundtals men skam den som ger sig.

Så vem vet, kanske är det jag som står där i spåret en vacker dag och ångrar bittert att jag gett mig in på skiten.




Dagens minnesanteckning: Att en vacker dag åka vasaloppet!

Så lite kan göra så mycket!

Jag kom på mig själv idag med att bli överlycklig fört det lilla. Jag fick min router att fungera igen och jag kokade perfekta ägg. Jag satt verkligen stolt o smaskade i mig äggen. Inte för rinniga och inte för hårda, de ultimata äggen.

Ibland krävs det ingen ny bil, livsomvälvande nyhet eller annat stort för att få den där härliga känslan i kroppen. Appropå inget ska jag nog nu iväg och åka skridskor och ta med lite gubbfika till isen. Tror även det kan frambringa ett lyckorus.


Dagens minnesanteckning: Uppskatta det lilla lite mer!

En Ajfån!

Nu har jag gett med mig och beställt samt fått min Ajfån. Det jävliga nu är ju att jag fått telefonen men kan inte använda den förrän om nästan 2 veckor. Fan, man känner sig som ett barn på julafton som fått världens häftigaste batteridrivna superräcerbil, men dock utan batterier.

Ja det är väl bara att sätta sig o tjura och vänta.



Dagens minnesanteckning: Glöm aldrig att köpa batterier till presenterna om jag får barn nångång!

Att ge en komplimang...

Det känns ganska så enkelt och banalt, ändå gör vi det så sällan. En enkel komplimang eller lite beröm för något bra som någon gjort eller sagt.

Jag satt på en föreläsning idag och pratade om konflikthantering och ledarskap. Vi kom in på feedback och skulle ge någon det i klassen. Jag kom på mig själv med hur svårt det var att göra något så enkelt som att bara konstruktivt ge någon beröm eller kritik i all välmening. Att bara tala om att någon gör något bra borde väl vara världens enklaste grej. Men prova att göra det till någon utan att det låter lite töntigt.

Jag utmanar er alla att imorgon ge iaf en enda komplimang till någon, hur svårt det än må vara!

Dagens minnesanteckning: Ge någon en komplimang imorgon!

Det är alltid alla andras fel.

Jag satt en stund och filosoferade idag igen ett litet tag efter att Big brother slutat(ja jag tittar på det och gillar det) och kom osökt in på det här med kyla. Ja nu talar jag inte om den typen av kyla som har med grader på termometern att göra utan den inre kylan. Hur ofta hör man inte folk säga att Svenskar är så kyliga och att vi borde vara mer som folk i varmare breddgrader... Inte minst efter att halva Sveriges befolkning åkt till Thailand och fått leva ut på en strand på Phi phi eller annan exotisk plats så hör man dessa ord yttras.

ÄR då svenskar så kyliga, tråkiga och kalla? Jag läste i en guidebok om Sverige för turister och även där påpekades den svenska stelheten och vår oviljan att ta kontakt med andra. Ligger det någon sanning i detta eller är det obefogat...

Min nästa tanke är då; är det inte vi själva som skapar denna myt? Är det inte vi själva som väljer att placera vår väska på sätet bredvid oss på bussen för att slippa få sällskap på sätet, är det inte vi som väljer att titta ned i golvet i kassan på affären, är det inte vi själva som tycker att det är obekvämt att vara två okända personer i  en hiss, är det inte vi som väljer att titta åt det andra hållet på busshållsplatsen eller numera att ta fram telefonen och låtsas kolla på något viktigt(oftast bara ett gammalt sms vi redan läst).

Vem utav oss blir inte däremot jätteglada av att inleda en konversation med någon? Vem utav oss skulle inte jättegärna ha lite sällskap på bussresan som vi gör likadant varje dag eller på den där långa tågresan till platsen långt bort vi ska till? Dom gånger vi haft det där lilla mötet och fått ett leende eller bara en blick så har vi ju gått därifrån själva leende, eller tyckt att den där bussresan gick ju så fort.

Alla svenskar är ju så stela, men vi gör själva inget åt det. Vi klagar gärna på att alla andra är så tråkiga och stela men vi tar själva snabbt upp mobilen då det kan dyka upp ett oväntat möte. Tänk om vi var mer som italienarna eller spanjorerna, öppnare och gladare. Vill människan bara klaga på alla andra eller varför tar vi inte bara och hälsar på nästa person står där bredvid oss på hållplatsen. Varför tar vi inte bara bort vår väska eller lägger bort mobilen och möter personen som kommer med ett leende.

Det är ju alltid alla andra som är på det sättet. Det är ju alltid alla andra som inte kan köra bil också. Vi själva gör ju aldrig fel utan håller vi på att köra på någon är det ju den idioten som borde köra fortare eller bromsat lugnare. Parkeringsvakterna är alltid idioter(trots att vi medvetet parkerat fel), lärare saknar kompetens(trots att elever saknar vilja att lära sig), vädret är ju alltid för kallt eller för varmt(aldrig perfekt), politikerna tar bara dumma beslut(trots att vi själva valt dem) och vården är så dålig idag(trots att alla i det här landet får den gratis). Varför beter vi oss på det här sättet egentligen. Vill vi ha något basalt att gnälla över för att slippa fundera på större frågor.

Sällan hör jag någon som yttrar en enda mening om hur bra vi faktiskt har det. Eller som tycker att lapplisan gjorde ett bra jobb, eller; FAN vad dum jag var som körde så nära bilen framför...

Jag tror vi alla skulle bli lite gladare av att vara den där människan som vågade gå mot strömmen lite ibland. Den som revolterar mot jantelagen och faktiskt hälsar på personen i hissen eller sätter sig bredvid någon okänd på bussen. Om vi någon gång direkt vände på myntet och insåg att det kanske var vårt fel att något inträffat vi ej önskat eller att det kanske inte är av illvilja vi fick får bil underkänd på besiktningen.

Jag har många små stunder jag bevarat kärt i minnet som talar för att motsatsen är möjlig och det finns hopp för mänskligheten. Jag minns såväl när en person hjälpte mig o sprang bredvid mig för o lotsa mig till rätt tunnelbana när jag hade otroligt bråttom(har jag iof alltid pga mitt vuxendamp), när hon i kassan på mcDonalds gav mig 19kr i rabatt på mitt mål för att jag var student(borde bara varit 5 kr men hon tyckte vi studenter hade det så fattigt ställt), hon gjorde hela min dag kan jag säga, när butiksbiträdet gick runt hela butiken 2 varv för att leta reda på en mössa som var varm nog åt mig(när alla andra hade tröttnat för länge sen). Alla dessa små gester folk gör som kan verka betydelselösa tror jag är det som får oss att kunna oss som varmare människor och kanske nästa gång vi är i Thailand få oss att känna att det ska bli skönt att åka hem för där finns en inre värme som värmer långt mycket mer än en söderhavssol.


Dagens minnesanteckning: Ge någon ett leende imorgon och sprida lite värme i vårt avlånga kalla land!

Kriget mot kylan!

Vad är det för fel på mig, varför fryser jag så jävla mycket?? Jag har skaffat mig en ny hobby(långfärdsskridskor) och älskar att vara ute i det fria och kunna ta mig en kopp varmt kaffe ur en termos efter att man åkt en bit på isen. Något jag däremot alltid gjort och alltid HATAT är att frysa. Mina öron känns det som man sticker nålar igenom så fort det blir kallt trots mössa. mina fingrar har alltid kännts som korvar man tar direkt ur frysen och mina tår har jag totalt gett upp hoppet om att ens har någon blodcirkulation. Jag fick förra året nog och köpte Gore-tex kängor som jag trodde skulle klara dessa vargavintrar(ack så fel jag hade). Jag dividerade länge och väl med ett butiksbiträde om vilka vantar som var de varmaste som fanns och köpte mig älgskinnsvantar(klarar den mesta kylan utom när det blir -25 eller mer). Jag använder ibland dubbla mössor och även ett par hörlurar jag haft har fungerat som öronmuffar. Vad är det för fel egentligen, jag fryser ju ändå. Jag har sedan förra året börjat med att ha underställ sedan i nov.

Till min nyfunna hobby har jag vunnit kriget mot fotkylan med ett par strumpor för 250kr(heeelt sjukt dyrt för strumpor, men otroligt att jag inte fått tipset tidigare). Jag har köpt mig ett riktigt underställ och riktiga täckbyxor. Jag använder mig utav funktionsplagg och lager på lagerprincipen alla tjatat om i alla år och jag totalt ignorerat. Mest pga avsaknad av funktionsplagg eller att jag helt enkelt valt bort att vara i Sverige på vinterhalvåret. Senaste tillskottet idag blev en fleecetröja med nån andningsfunktion(sägs vara bra), en mössa med inbyggt vindskydd o dubbla öronlager och ett par nya vantar med nån varm innervante.


Nu jävlar vintern, nu är jag sjukt redo, kom an bara nu har jag rustat mig till tänderna! Om mina plagg vilken annan idiot som helst skulle överleva på sibirien med inte hjälper vad ska man då göra?? Jag känner mig jävligt taggad att se vad vintern nu har att komma med och vem utav oss som kommer vinna.

Jag har ju i alla år sagt att jag hatar vintern, men jag har ju på senare år kommit på att vintern kan vara ganska vacker det är bara den här förbannade kylan jag hatar. Men dom brukar ju tyvärr gå hand i hand... Ja jag vet vad de flesta tänker "flytta härifrån då!" Jo tanken har ofta slagit mig och mååånga vintrar har spenderats i varma länder långt långt borta. Men jag pluggar numera och trivs faktiskt med min nyfunna fasta punkt i tillvaron. Frågan är ju bara vem som till sist kommer vinna detta krig.

Det känns som jag är en ensam stark rebell typ Rambo som slåss mot en arme, men om han kan lyckas så kan även jag. Idag vann vintern då mina öron och händer höll på att förfrysa. Men jag har ju numera ny ammunition så slaget vann vintern, men kriget fortsätter.

Dagens minnesanteckning: Ge vintern på käften imorrn!

Dumsnål?

Nu har jag funderat lite igen och dagens tankar(eller iaf delar av dem) går till ordet jag minns som att min mamma uppfunnit och kommer att fortsätta tro att hon gjort, "dumsnål". Hur ofta är vi inte dumsnåla och oftast mot oss själva... Vilken människa har inte sagt "jo jag borde kanske gå och få massage" eller "jo jag har ju lite ont i ryggen man skulle kanske gå till en naprapat" men för att direkt i nästa mening säga: Men nej det är ju så dyrt.

3-400kr vägrar man att lägga på sin egen hälsa, men i nästa stund går man ner på stan och tar en kaffe och smörgås för 100kr, för att i nästa stund köpa lite snask eller en läskeblask o vips har man gjort av med 200kr på ingenting. Man kanske är snusare eller rökare och kastar gladligen bort 50kr till per dag för att förstöra sin egen hälsa(det här är inget moralinlägg för jag har själv både rökt o snusat samtidigt).

Jag är mest nyfiken hur man kan vara så jävla dumsnål mot sig själv ibland. Jag var idag och tittade på riktigt varma fodrade vinterkängor som skulle klara  -30grader. Till saken hör att jag fryser såinnihevetejävla mycket om mina fötter och har alltid gjort i alla år. Nu när jag hittar ett par riktigt varma skor så hör jag mina egna tankar, 700kr, näe det va ju ganska mycket... Ja det var rea på skorna och jag får någonstans för mig att vintern snart är slut. Men VARFÖR??!! Jag har varje gång jag frysit om fötterna tänk att jag skulle göra vad som helst för att ha varma fötter och här gick jag ifrån en sådan möjlighet och tänkte att näe det var ju kanske lite mycket pengar.

10 minuter senare går jag in i en teknikvarukedja och frågar vad en Ajfån skulle kosta mig och tycker inte att 689kr per MÅNAD är dyrt för att kunna ringa o surfa lite... Jag tyckte tydligen att 700kr för att slippa frysa som jag hatar mer än någonting annt i världen är dyrt, men 689 per månad är helt oki. Dessutom är dessa 700 utslagna på säkert 5år minst iaf nu när mina fötter slutat växa och jag får förutsätta att det är ganska bra kvalitet på ett par skor som kostat närmare 1500kr. Här talar vi verkligen om dumsnålhet!

Mina bästa exempel på dumsnålhet måste nog vara när jag valt buss inför 20 timmarsresor i länder långt långt borta. Jo Christer har ju fått för sig att spara in några få 10-kronor istället för att få sitta bekvämt i över ett dygn i vissa fall och hellre setat i gången på bussen på en trälåda.

Jag är inte snål mot andra det skulle aldrig falla mig in och jag hatar snåla människor, men varför tänker man så konstigt och är så snål mot sig själv ibland??

Dagens minnesanteckning: Sluta vara snål mot sig själv!

Första inlägget någonsin!

Ja vad skriver man då i sin blogg. Jag läser ju inga andra bloggar så jag vet inte riktigt hur det här går till utan gör som jag brukar och gör det på mitt eget lilla konstiga vis. Jag borde kanske fira nu med skumpa och ståt, men då jag mycket hellre dricker läskeblask än vin och sånt så tar jag en klunk av min avslagna Fanta istället och tänker JIHOO tyst i huvudet med tanke på att klockan och grannarna säkert inte skulle uppskatta nått annat.

Jag fick ett körkort idag! Eller jag fick behålla det jag har kanske vore mer rättvist(men jag ser det som att jag fått ett). För att göra en lång historia kort fick polisen annat att prioritera istället för att terrorisera fartsyndare. Jag lider ju utav odiagnostiserad vuxendamp och då kör man ofta för fort. Eller..nja, man är tidsoptimist iaf vilket oftast leder till fartsynderi. En olycka på vägen blev min räddning, jag hoppas bara det gick bra för dem som krockat och polisen med blålamporna på fortsatte framåt till olyckan istället för att vinka mig av vägen. Ja mamma, jag vet vad du tänker, men slutet gott allting gott och Christer fick en anledning att fira ett vunnet körkort!



Minnesanteckning för dagen: Försöka köra saktare...